istid

Ja, istid känns som ett bra ord för att beskriva mitt intryck av det nuvarande vädret. Visserligen är det bara några grader under nollstrecket och det endast på morgonen, men det förändrar inte det faktum att det känns som att man ska frysa till is när man sticker ut näsan på morgonen. I morse var jag dessutom tvungen att skrapa bakrutan på bilen! Och till råga på allt med ett skivfodral eftersom jag left i förnekelse och inte orkat/velat införskaffa en isskrapa. Som sagt, kallt var ordet... jag har iaf äntligen lyckats få igenom att vi ska ha fönstret i sovrummet stängt på natten, annars hade jag antagligen varit stel som en istapp i morse. Nu återstår bara kampen om elementena ;)

Under veckan som varit har kraft och energi lagts på städning av gamla lägenheten, vilket har lett till att uppackningen av kartonger och dylikt i nya lägenheten i princip har varit obefintlig. Detta blev det dock ändring på igår, eftersom gamla lägenheten var städad och nycklarna inlämnade (lite sorgligt faktiskt) så påbörjade jag arbetet med att packa upp kartongerna i köket. Detta resulterade även i att en äppelpaj komponerades ihop, till min älskling som var på möte i går kväll. Den såg riktigt god ut och jag skäms lite för att erkänna att jag inte riiiiktigt kunde hålla mig utan faktiskt smakade på ett litet hörn av smuldegen, dock var det inte lika gott som jag trodde det skulle vara. Jag åt även en köttbulle då jag stod och stekte sådana till älsklingen. (Visst har han tur som har mig som lagar mat och bakar åt honom, nästan så man skulle kräva betalt... )

I fredags kväll efter jobbet begav vi oss mot Kumla för att hälsa på Madde och Magnus. Det hela var en liten spontantripp, eftersom vår inplanerade träff den 25e oktober blev inställd. Det blev tacos (som vanligt), chips och godis..och även ett par öl för min del. Det är verkligen inget som är kompatibelt med Cambridgekuren, men jag hade beslutat mig för att det fick vara OK ändå, det är ju så himla sällan som jag och Madde träffas och vi har sagt att när vi väl gör det så FÅR vi vara onyttiga... Sagt och gjort, men satan vad tråkigt det kändes att återgå till kuren igen på lördagen... Dock så känns det betydligt lättare nu, vilket är väldigt skönt. Nästa träff med min underbara Madde är planerat till den 30-31/10, då kommer hon och Magnus till Eskilstuna för att häla på i nya lägenheten, så hoppas verkligen att vi kommit i ordning tills dess!

I och med att jag hade uppehåll i kuren över konferensen och 30-årsfesten förra helgen så hade jag omstart i onsdags, alltså för en vecka sedan. Och som vanligt så innebär detta att det är dags för vägning, mätning och tillhörande rapportering, eftersom det som sagt gått en vecka. Resultatet? -2,1 kg vilket känns väldigt positivt, särskilt som jag som sagt fuskade ordentligt i fredags och även lite igår. Dessutom har jag tappat ytterligare 2 cm i midjan. Totalt innebär det en minskning på 13,6 kg och 13 cm. Visserligen kan en del av viktminskningen under veckan bero på att jag blivit av med vatten som bundits i glykogenlagren. Men iom att jag bara gick upp 6 hg då jag fuskade ordentligt över 30årsfest och konferens så borde det ju inte vara så mkt som 2,1 kg i vatten jag bundit, alltså är det iaf en neråtgång i även fettmassan. Dessutom hade jag som sagt gått ner även i cm. Ytterligare en positiv detalj är att jag nu passerat en för mig magisk gräns. Så vitt jag vet har jag inte vägt så här lite på 8 år! Visserligen har jag inte vägt mig frekvent under 8 års tid, men jag vet iaf att jag vägde mer än så här då vi hade sista hälsokontrollen i 9an, vilket alltså är 8 år sen. Gud vad gammal jag känner mig nu!

Nu är tanken att jag ska köra allra minst till fredag, tänkt till måndag eller onsdag, eventuellt till fredag nästa vecka. Det hela beror lite på, att jag vill köra minst till fredag är för att då har det gått en vecka på riktigt, dvs en vecka sedan jag moffade med Madde :) Anledningen till att jag vill köra tills på onsdag är för att då har det gått 2 veckor sedan omstarten, vilket var min originalplan, nästa fredag är av anledningen till att det då är 2 veckor sedan moffandet. Dock så kanske det är bättre att ha mer än en dag på sig att förbereda magen inför sjöslaget? Tål att tänkas på... Att jag funderar på ett avbrott på måndag då? Jo, det beror på att jag på tisdag antagligen beger mig hem till mamma och ska då gå på Sannamarken på tisdagen. Det är även då första gången på ett par månader som jag träffar min kära syster! Av den anledningen vore det ju trevligt att kunna äta lite. Fast å andra sidan finns ju risken att man då blir överväldigad av alla godisstånd...Visserligen hade jag tänkt köpa marknadsgodis ändå och ha med till sjöslaget... Kanske det bästa vore att käka påsarna ändå? Kanske fuska med ngn godisbit men inte mer, det hela kräver som sagt lite bearbetning av de små grå.

Sjöslaget, vad kan det vara då? Jag tror nog att de flesta som läser det här (0m nu någon alls gör det) vet vad det är. Men lite kortfattat kan man säga att det är en kryssning på Silja Galaxy som anordnas av ett gäng studenter. Det hela är alltså en studentkryssning som innebär ca 2000 overallklädda studenter på en och samma båt mitt ute i Östersjön. Det blir mitt fjärde sjöslag och det ska bli rikigt kul, särskilt som ett par av kompisarna som ska med ska förlova sig under kryssningen. Förlova sig på sjöslaget?! Jajjemen, det var nämligen där de träffades för tre år sedan, så då blir det ju inte så konstigt längre :) Kul ska det bli som sagt, det innebär även att jag kommer vara borta från jobbat måndagen den 12e okt, eftersom sjöslaget sträcker sig från måndag till tisdag.

Höll ju på att glömma! Här går man och tror att man har flyttat från ett getto till ett relativt lugnt område, visserligen är inte Fröslunda känt som spec lugnt, men iom att vi flyttat till bortre utkanten av sagda område så var det vårt intryck att vi skulle slippa det värsta. Vad hände då förra tisdagen?! Jo, min käre sambo ringer mig vid lunch och berättar att det väller ut svart brandrök ur vår källare!! Tydligen så var det några mindre (inte alls) begåvade individer som hade tänt eld på två av källarförråden. Enligt polisen förekom det ingen risk för spridning av branden, varför det hela rubricerades som skadegörelse genom brand och inte mordbrand som man annars hade tyckt vore lämpligt. Nu brann det ju inte i vårt förråd (tacka gudarna för det), men allt blev såklart täckt med ett sotlager, däribland mr H's säng som vi ställt ner för förvaring innan vi skulle sälja den...tror tyvärr inte att någon vill köpa en rökskadad säng. Tur att vi har försäkring iaf. Men hur i helskotta tänker man egentligen när man går och tänder eld på förråd i ett hyreshus?! Det stinker fortfarande rök i trappuppgången, och det var nu i helgen först som röklukten försvann ur lägenheten. Saneringen pågår så klart och lär väl så göra ett tag...

I övrigt då? Är nervös inför USA-resan, är helt upp över öronen förälskad i min underbara sambo och sjukt sötsugen. Det var väl de känslorna som känns mest påtagliga nu...och självklart irritationen över idioter till hobbypyromaner.