Svårt är det...

Hur svårt ska det vara att komma ihåg lösenord? Inte så farligt kan man tycka, men likväl så lyckas man gång efter gång med det konststycket...

Idag har jag gjort ett försök med del två av syntesen, gick inte så jättebra, men det är pga att jag lyckades klanta mig, så får skylla mig själv i den frågan. Får helt enkelt ta nya tag med det hela i morgon. Dock är jag lite småstolt över att jag var nere på skolan så tidigt som kvart över 7 i morse, hela två timmar tidigare än vanligt. Det kanske inte är så tidigt för alla, men jag har en tendens att ligga kvar i sängen väääldigt länge, tycker det är ett väldigt bra ställe att spendera tiden på...

Helgen då, var som sagt hemma i Kumla och hälsade på. Först träffade jag Madde i fredags och tog en fika på Sveas...tyvärr så hade dom inte det vi ville ha, men det fick gå bra iaf. Efter det så synade vi och var och handlade på godisboden, den affären har verkligen inte förrändrats på 10 år! På kvällen blev det räkor och kräftor tillsammans med mamma och Fredrik. Tyvärr så blev det ingen ridning i lördags, hon som har hästarna var sjuk... Ist så var vi på Lamplagret och inhandlade två lampor till mig, eftersom mitt ex kommer och hämtar sina i veckan. Eller ska väl eg säga att mamma inhandlade dem, för så snäll är hon, min lilla mor :) Dessutom så stod hon även för notan då jag köpte mat i går, och så skjutsade hon hem mig också... :)

Får hoppas att det blir möjlighet till att rida lite ngn annan dag inom en inte alltför avlägsen framtid.

Första syntesen avslutad!

Idag har jag avslutat den första reaktionen under mitt examensarbete. Enligt artikeln skulle produkten vara transparent och ofärgad. Min var transparent men svagt gulfärgad, får se om det kan bero på någon missfärgning bara eller om det blivit något knas. Något jag är orolig för är att den 0,05 mol extra glycerol vi hade i har korsbundit med produkten, vilket inte vore så jättebra. Men jag ser inga fasskiftningar nu, men det kan iofs komma senare. Det ultimata vore runt 6 ml glycerol och vatten, för det skulle innebära att det endast skett en reaktion mellan 0,1 mol glycerol och 0,1 mol sebasinsyra, vilket var tanken. Vi får se mer i morgon.

På tal om i morgon! I morgon åker jag till Kumla och ska träffa min allra bästaste bästaste vän i hela världen! Vi ska äntligen ta upp vår tradition och ta en fika på Sveas. Det kanske inte låter så speciellt, men vi har haft många stunder där. Och det är något speciellt med Sveas, om inte annat så har de väldigt goda saker man kan köpa där, vilket är ett plus eftersom det är ett café :) På lördag fm ska jag sedan iväg med min mamma och rida. De hyr ut hästar inte så långt från där de bor, så tanken är att vi ska kolla vad det är för ngt de har. ska bli jätteroligt eftersom jag saknat ridningen så himla mycket. Tydligen har de både nordsvenskar och halvblod där men det är nordsvenskarna som var aktuella denna gången. På söndag är sedan tanken att vi ska åka till IKEA/Lamplagret och kolla efter lampor till mig. Detta eftersom mitt ex vill ha tillbaka de lampor han lät mig ha kvar när han flyttade ut och jag vill inte gärna leva i totalt mörker :)

Ikväll blir det filmkväll hos Hobbelito, ska se två filmer, en läskig sak och sedan något som ska vara roligt, sen får vi se vad vi tycker :) Sist såg vi Zombie strippers, det var en väldigt spännande upplevelse... Den handlade om ett zombievirus som kom ut och några strippor blev smittade och helt plötsligt tyckte alla att de var mkt bättre än vad de var innan..och så åt de upp ngra gäster osv... det mest komiska var att en av "skådisarna" var Jenna Jameson. Sen var det även en mexikansk vaktmästare, där lyckades de få med alla klichéer som finns tror jag... jaja, kul var det iaf :)

Nytt

Ny vecka och nya utmaningar. Den första bestod som vanligt i att komma upp ur sängen, men sedan blev det lite mer spännande saker, satte nämligen igång den första reaktionen på lab på mitt exjobb. Nu kvarstår bara frågan om hur den går, om den kommer gå bra under natten eller om labbet kommer återfinnas som en utbränd krater i morgon bitti, det får helt enkelt tiden utvisa :) Det är riktigt kul att vara igång, att känna att jag faktiskt gör något, men det är även väldigt nervöst eftersom jag inte vet exakt vad jag ska göra och jag har glömt väldigt mycket av sånt jag skulle ha användning för nu. Men jag tror nog det blir bra iaf, det är bara att ta det som det kommer och göra det bästa av det hela. Spännande dock att min handledare åker till argentina på måndag och är borta i två veckor :S

Helgen var helt ok. Var ute i lördags, vilket var roligt trots att det inte var så mkt folk ute. Däremot var det mindre kul att komma fram till att jag kan vara en riktig bitch mot min pojkvänn... jag känner mig väldigt dum för hur jag betedde mig på vägen hem och även när vi hade kommit hem. Oavsett att jag är osäker så vill jag inte bete mig på det sättet, det är inte sån jag vill vara och inte heller trodde jag att jag kunde vara sån. Det hela slutade iaf med att jag va r VÄLDIGT ledsen och han fick trösta mig. Dock blev det iaf en väldigt mysig söndag framför tv'n... För att krångla till situationen mer så saknar jag honom väldigt mycket nu.. jag måste nog ta och göra en analys av mig själv, eller försöka iaf, för som det känns nu så har jag väldigt mycket förvirrade tankar och dessutom lever jag i en såpopera (igen). Men nu kommer iaf itne jag och pojken att träffas under en hel helg på nästan en månad, det är väldigt lång tid..men får självklart försöka att ses på veckorna därimellan! Är det någon som har förlag på hur jag ska göra med allt? Ibland vore det så himla smidigt om någon hade ett manus åt en så man kunde få en knuff i rätt riktning när man är förvirrad...

I övrigt, fått resultat från kurserna jag läst i skövde, fick 5a på bägge tentorna, så är riktigt nöjd! :) I helgen ska jag troligtvis åka hem till familjen och hälsa på. Då ska jag och min kära lilla mamma bege oss ut och rida, är jättelänge sen sist så ska bli himla kul!

Mitt liv är i många avseenden en enda stor bergochdalbana, men jag hoppas iaf att jag inte kommer krasha med huvudet före. Jag vill så mkt och samtidigt vet jag inte vad jag vill. Logiskt? inte någonstans, men inte mindre sant för den sakens skull... Jag vill ha kul, jag vill ha humor, värme, skratt och kärlek. Jag vill ha trygghet och jag vill känna att någon tycker jag är underbar och helt perfekt... kanske jag har det? jag vet inte, men borde det inte kännas då? Det är det jag är så orolig för, för att chansa och sedan inse att jag hade det bästa, att jag hade allt men inte såg och uppskattade det då. Är det då bättre att vänta och se vad som händer och inte veta? Eller ska man chansa? Även om det inte är så perfekt, så kanske det är det bästa just JAG kan få? Jag vill inte sluta ensam med en hög galna katter i skogen. Jag vet iofs att så inte är fallet. Det jag har är bra i många avseenden, men inte alla...och det känns som att det är fel avseenden det är o-bra i. Men jag vet också att jag har så lätt att hoppa in i något nytt istället, och så upprepar sig historien igen..och igen... jag vet, jag behöver vara själv. Men samtidigt så vill jag inte, jag är nog rädd...så måste det vara..för vad vet jag inte.. för att vara ensam? för att ingen ska vilja ha mig? Till viss del är det nog det.. men samtidigt, jag vill inte visa att jag kanske inte klarar mig så bra själv..man ska vara stark..man ska klara sig själv... Vore det inte för mina vänner skulle jag vara galen vid det här laget...de vet vad jag tänker, de vet antagligen mer än mig... men det jag har är bättre än det jag haft. Jag vill ha det bra...

Är jag rädd för att växa upp? är jag rädd för att släppa de tankar och idyller jag hade? Vad vill jag? Vad ska jag göra?

Sista tentan avklarad!

Idag var det då dags för muntan. Efter en promenad ner mot stan konstaterade vi att tåget var försenat, så fick bli bil till västerås ist. Blev väldigt nervöst innan tentan, men det släppte då vi fått uppgifterna och jag såg att de inte var så krångliga. Jag klarade den! Det innebär att jag nu tagit de sista tentapoängen på min utbildning..känns riktigt skönt, men ändå lite ledsamt eftersom det även innebär att de sista gemensamma uppgifterna o labbarna är gjorda. Nu ska man göra exjobbet själv, visserligen så gör jag det på skolan, vilket även några andra gör, men det är ändå inte samma sak som att flumma och komma fram till helt galna saker själv.

Till detta kan man då tillägga att min kära sambo flyttade för ett par veckor sen och lämnade mig helt ensam. Känns väldigt stort och tomt här utan henne.. och nu kommer vi inte ens ses i skolan, eftersom hon gör sitt exjobb i stockholm. Hon har gjort en del saker på sista tiden som jag är väldigt fundersam över och besviken på, men vill ändå ha henne i mitt liv. Hösten 07 umgicks vi inte alls och vi har gått från det till att bo ihop och nu flyttat isär på mindre än ett år... Jag känner mig lite övergiven men vet inte vad jag ska göra. Det är inte det att jag tycker hon gör fel som flyttar, men det känns som att jag på något vis bara gett en massa och knappt fått en klapp på axeln för det. Det är det som gör ont. Men jag hoppas fortfarande att vi förblir vänner...

Pojken har nu åkt till Belgien för att gå på någon utbildning och kommer komma tillbaka till Sverige på söndag. Från den 27e till i förrgår har vi umgåts nu innan han åkte och det kändes riktigt bra, trots att jag innan var helt övertygad om att det skulle ta slut snart. Det gör mig väldigt förvirrad eftersom jag inte vet vad jag vill. Jag är iofs övertygad om att det kommer ge sig med tiden. Jag tycker väldigt mycket om honom, men jag tror vi kan vara lite väl olika. Det känns som att både han och jag kanske är med varandra för att ha någon, inte för att vi är just de vi är. Även om det är så att man vill ha någon ska man ju vara med denna någon för att man vill ha honom/henne och ingen annan, inte för att det är bekvämt och man vill ha någon att hålla om på natten. Det är väl något alla vill.. men man måste ju även kunna klara sig själv...

Jag tror att det jag skulle behöva för tillfället är att vara för mig själv i en stuga i skogen i ett par månader eller så och få komma fram till vad just jag vill och vad som är bra för mig. Jag har en tendens att göra saker och ting för andra hela tiden och sätta mig själv i andra hand, en bra egenskap vid vissa tillfällen, men inte alltid...särskilt inte när det gäller stora beslut i livet...

Jag har på de senaste dagarna börjat sakna landet allt mer...framförallt att ha djur. Jag saknar ridningen väldigt mycket och själva kontakten och relationen till hästar, att känna att ett så pass stort djur respekterar mig som ledare och att känna hur musklerna arbetar under en då man galopperar i skogen..särskilt på vintern då allt är tyst och man inte ens hör hovslagen. Jag vet att jag kommer ha häst senare i livet, det är något jag verkligen vill. Dock kommer ingen kunna ersätta det jag hade med min förra häst, även om jag hoppas kunna uppleva lika underbara stunder med någon annan. Det låter som jag pratar om en älskare eller något i den stilen, men för mig var djuren mina bästa vänner, det var dem jag fann tröst hos och det var dem som jag kunde slappna av hos...

Usch vad sentimentalt och halvlöjligt det låter, men det är så det är.. Men, som sagt..djuren och livet på landet kommer senare, men inte nu...Kan vara bra att först veta vart man ska bo.. och för att veta det är det bra att ha ett jobb...

Nu ska jag ut och gå ett par timmar är tanken. Dels för att komma ut och röra på sig, dels för att leta reda på min mössa som jag lyckades tappa på vägen till stan i morse, hoppas verkligen att den ligger kvar...

Första dagen..

Då var det ett nytt år. Det innebär inte att det sker femtioelva tusen förändringar, men dock några, en av dem är att jag tänkte börja blogga. Inte för att jag ska försöka bli världsberömd i Sverige, eller för att jag vill berätta för alla om mitt liv. Anledningen är helt enkelt att jag behöver kunna skriva av mig, men självklart är det helt ok att läsa det jag skriver, annars vore det ju väldigt dumt att lägga upp en blogg på nätet för allmän beskådning.

Tisdag, vilket innebär säsongspremiär för top model, vilket jag följer. Löjligt enligt några, men enligt mig lagom avancerad underhållning. Dessutom kan det till viss del ses som motivation att gå ner i vikt. Inte för att jag vill bli topmodel genom ngt tv-program, men helt enkelt för att jag får mer inspiration. (en liten parantes som måste nämnas är att Jay har ändrat frisyr!!).

Gå ner i vikt ja, det är något jag tänkte viga det här året åt, inte enbart såklart, men det är något jag vill. Inte för att jag ska bli snyggare, även fast det är en trevlig bieffekt, utan för att jag ska må bättre med mig själv.

Det var en liten introduktion, vi får se vad framtiden har att erbjuda vad gäller vidare innehålle i bloggen.