Sista tentan avklarad!

Idag var det då dags för muntan. Efter en promenad ner mot stan konstaterade vi att tåget var försenat, så fick bli bil till västerås ist. Blev väldigt nervöst innan tentan, men det släppte då vi fått uppgifterna och jag såg att de inte var så krångliga. Jag klarade den! Det innebär att jag nu tagit de sista tentapoängen på min utbildning..känns riktigt skönt, men ändå lite ledsamt eftersom det även innebär att de sista gemensamma uppgifterna o labbarna är gjorda. Nu ska man göra exjobbet själv, visserligen så gör jag det på skolan, vilket även några andra gör, men det är ändå inte samma sak som att flumma och komma fram till helt galna saker själv.

Till detta kan man då tillägga att min kära sambo flyttade för ett par veckor sen och lämnade mig helt ensam. Känns väldigt stort och tomt här utan henne.. och nu kommer vi inte ens ses i skolan, eftersom hon gör sitt exjobb i stockholm. Hon har gjort en del saker på sista tiden som jag är väldigt fundersam över och besviken på, men vill ändå ha henne i mitt liv. Hösten 07 umgicks vi inte alls och vi har gått från det till att bo ihop och nu flyttat isär på mindre än ett år... Jag känner mig lite övergiven men vet inte vad jag ska göra. Det är inte det att jag tycker hon gör fel som flyttar, men det känns som att jag på något vis bara gett en massa och knappt fått en klapp på axeln för det. Det är det som gör ont. Men jag hoppas fortfarande att vi förblir vänner...

Pojken har nu åkt till Belgien för att gå på någon utbildning och kommer komma tillbaka till Sverige på söndag. Från den 27e till i förrgår har vi umgåts nu innan han åkte och det kändes riktigt bra, trots att jag innan var helt övertygad om att det skulle ta slut snart. Det gör mig väldigt förvirrad eftersom jag inte vet vad jag vill. Jag är iofs övertygad om att det kommer ge sig med tiden. Jag tycker väldigt mycket om honom, men jag tror vi kan vara lite väl olika. Det känns som att både han och jag kanske är med varandra för att ha någon, inte för att vi är just de vi är. Även om det är så att man vill ha någon ska man ju vara med denna någon för att man vill ha honom/henne och ingen annan, inte för att det är bekvämt och man vill ha någon att hålla om på natten. Det är väl något alla vill.. men man måste ju även kunna klara sig själv...

Jag tror att det jag skulle behöva för tillfället är att vara för mig själv i en stuga i skogen i ett par månader eller så och få komma fram till vad just jag vill och vad som är bra för mig. Jag har en tendens att göra saker och ting för andra hela tiden och sätta mig själv i andra hand, en bra egenskap vid vissa tillfällen, men inte alltid...särskilt inte när det gäller stora beslut i livet...

Jag har på de senaste dagarna börjat sakna landet allt mer...framförallt att ha djur. Jag saknar ridningen väldigt mycket och själva kontakten och relationen till hästar, att känna att ett så pass stort djur respekterar mig som ledare och att känna hur musklerna arbetar under en då man galopperar i skogen..särskilt på vintern då allt är tyst och man inte ens hör hovslagen. Jag vet att jag kommer ha häst senare i livet, det är något jag verkligen vill. Dock kommer ingen kunna ersätta det jag hade med min förra häst, även om jag hoppas kunna uppleva lika underbara stunder med någon annan. Det låter som jag pratar om en älskare eller något i den stilen, men för mig var djuren mina bästa vänner, det var dem jag fann tröst hos och det var dem som jag kunde slappna av hos...

Usch vad sentimentalt och halvlöjligt det låter, men det är så det är.. Men, som sagt..djuren och livet på landet kommer senare, men inte nu...Kan vara bra att först veta vart man ska bo.. och för att veta det är det bra att ha ett jobb...

Nu ska jag ut och gå ett par timmar är tanken. Dels för att komma ut och röra på sig, dels för att leta reda på min mössa som jag lyckades tappa på vägen till stan i morse, hoppas verkligen att den ligger kvar...