Nytt

Ny vecka och nya utmaningar. Den första bestod som vanligt i att komma upp ur sängen, men sedan blev det lite mer spännande saker, satte nämligen igång den första reaktionen på lab på mitt exjobb. Nu kvarstår bara frågan om hur den går, om den kommer gå bra under natten eller om labbet kommer återfinnas som en utbränd krater i morgon bitti, det får helt enkelt tiden utvisa :) Det är riktigt kul att vara igång, att känna att jag faktiskt gör något, men det är även väldigt nervöst eftersom jag inte vet exakt vad jag ska göra och jag har glömt väldigt mycket av sånt jag skulle ha användning för nu. Men jag tror nog det blir bra iaf, det är bara att ta det som det kommer och göra det bästa av det hela. Spännande dock att min handledare åker till argentina på måndag och är borta i två veckor :S

Helgen var helt ok. Var ute i lördags, vilket var roligt trots att det inte var så mkt folk ute. Däremot var det mindre kul att komma fram till att jag kan vara en riktig bitch mot min pojkvänn... jag känner mig väldigt dum för hur jag betedde mig på vägen hem och även när vi hade kommit hem. Oavsett att jag är osäker så vill jag inte bete mig på det sättet, det är inte sån jag vill vara och inte heller trodde jag att jag kunde vara sån. Det hela slutade iaf med att jag va r VÄLDIGT ledsen och han fick trösta mig. Dock blev det iaf en väldigt mysig söndag framför tv'n... För att krångla till situationen mer så saknar jag honom väldigt mycket nu.. jag måste nog ta och göra en analys av mig själv, eller försöka iaf, för som det känns nu så har jag väldigt mycket förvirrade tankar och dessutom lever jag i en såpopera (igen). Men nu kommer iaf itne jag och pojken att träffas under en hel helg på nästan en månad, det är väldigt lång tid..men får självklart försöka att ses på veckorna därimellan! Är det någon som har förlag på hur jag ska göra med allt? Ibland vore det så himla smidigt om någon hade ett manus åt en så man kunde få en knuff i rätt riktning när man är förvirrad...

I övrigt, fått resultat från kurserna jag läst i skövde, fick 5a på bägge tentorna, så är riktigt nöjd! :) I helgen ska jag troligtvis åka hem till familjen och hälsa på. Då ska jag och min kära lilla mamma bege oss ut och rida, är jättelänge sen sist så ska bli himla kul!

Mitt liv är i många avseenden en enda stor bergochdalbana, men jag hoppas iaf att jag inte kommer krasha med huvudet före. Jag vill så mkt och samtidigt vet jag inte vad jag vill. Logiskt? inte någonstans, men inte mindre sant för den sakens skull... Jag vill ha kul, jag vill ha humor, värme, skratt och kärlek. Jag vill ha trygghet och jag vill känna att någon tycker jag är underbar och helt perfekt... kanske jag har det? jag vet inte, men borde det inte kännas då? Det är det jag är så orolig för, för att chansa och sedan inse att jag hade det bästa, att jag hade allt men inte såg och uppskattade det då. Är det då bättre att vänta och se vad som händer och inte veta? Eller ska man chansa? Även om det inte är så perfekt, så kanske det är det bästa just JAG kan få? Jag vill inte sluta ensam med en hög galna katter i skogen. Jag vet iofs att så inte är fallet. Det jag har är bra i många avseenden, men inte alla...och det känns som att det är fel avseenden det är o-bra i. Men jag vet också att jag har så lätt att hoppa in i något nytt istället, och så upprepar sig historien igen..och igen... jag vet, jag behöver vara själv. Men samtidigt så vill jag inte, jag är nog rädd...så måste det vara..för vad vet jag inte.. för att vara ensam? för att ingen ska vilja ha mig? Till viss del är det nog det.. men samtidigt, jag vill inte visa att jag kanske inte klarar mig så bra själv..man ska vara stark..man ska klara sig själv... Vore det inte för mina vänner skulle jag vara galen vid det här laget...de vet vad jag tänker, de vet antagligen mer än mig... men det jag har är bättre än det jag haft. Jag vill ha det bra...

Är jag rädd för att växa upp? är jag rädd för att släppa de tankar och idyller jag hade? Vad vill jag? Vad ska jag göra?