..gick inte riktigt som det var tänkt, milt sagt. Först och främst det här med maten, det har ju som sagt varit väldigt mycket jobbigare att köra cambridge denna gången jämfört med förra... i helgen var det tänkt att vi skulle ha lite räk-kväll med några kompisar, så då hade jag bestämt att jag fick fuska lite, särskilt när det blev bestämt att vi även skulle träffa en gammal kompis och äta lunch i lördags. Nu visade det sig att räk-kvällen var nu i helgen i stället och inte i lördags, men iom att vi hade diskuterat det hela så blev det räkor även i lördags.. och då ävenbaguette och vitlökssmör, mögelost och vindruvor och vin.. och så blev det även då lunch med den andra kompisen och fika två gånger. I går skulle jag återgå till sopporna men när sambon kom hem med hjärt-kakor och jag var allmänt nere så gick det så som man kan gissa..åt h-e. Summa summarum? Upp ett halvt kilo sen förra mångagen!! :( Dock så har jag minskat en cm i midjan, så den uppgångna vikten borde ju då rimligtvis vara vatten..hoppas! Jag vill verkligen klara mitt mål och nu är det bara två och en halv vecka kvar... :S
Vad är det mer som gått galet då? Jo, det är ju allt det här med jobbet. Det hela tar så otroligt mycket energi och samtidigt får jag inget gjort iom att jag bara grubblar hela tiden. Jag vet inte om jag ska vara lojal och vänta med att ta ngt annat jobb tills förlängningen på projektet är slut, eller om jag ska ta första bästa innan jag hunnit skriva på några papper... Som det ser ut nu så kommer jag få skriva papper för februari och sedan ytterligare papper fram tom juni... Jag vet ju att jag eg inte är skyldig dem något och att jag därför inte borde ha dåligt samvete, men tyvärr så är jag ju som jag är (tyvärr i detta läge alltså). Oavsett så söker jag jobb iaf, om inte annat så är det ju bra med lite erfarenhet av det... Förra veckan var iaf ett kaos, väldigt likt en bergochdalbana rent emotionellt. Ena dagen var jag helt förstörd och bröt ihop helt och hållet när jag kom hem, nästa dag glad och förhoppningsfull och i lördags kväll helt oresontligt ledsen... Anledningen till mitt breakdown i förra veckan var väl främst för att en av mina närmsta chefer kom och frågade mig hur en av de andra som jobbar här mår, för han har också en massa krångel med sin anställning. Det är inte det att han frågade mig om honom, det är väl bra att han bryr sig, problemet är bara att han inte frågade hur jag mådde, att det inte verkade slå honom att även jag har det jobbigt. Det känndes som ett slag i ansiktet... löjligt, men sant.. Men förhoppningsvis så löser sig saker och ting till det bästa...
Vad mer då? Jag och sambon har nog i princip tagit beslut om att skaffa katt efter Dublin-resan. Det vore så skönt att inte behöva vara ensam när man kommer hem de veckor älsklingen jobbar kvällar osv. Nackdelen är ju dock att man inte kan vara lika spontan då som man kan nu... Men det löser vi nog. :)
måndag 25 januari 2010
tisdag 19 januari 2010
Nu är glada julen slut slut slut...
ja, och igår fick julgranen äntligen ta avsked från lägenheten. Det var på tiden kan jag säga, då alla kulor, ljus och glitter var avlägsnat fanns det nästan inga barr kvar på granen. Nästa gång vi köper gran måste vi komma ihåg att såga av en bit av stammen, så att det blir en fräsh snittyta, vi missade den detaljen i år. Dock så blir det ingen gran förrän julen 2011 eftersom vi kommer åka till thailand i anslutning till julen i år. Som sagt, julgranen åkte ut och med den även allt annat julpynt. Dessutom blev det en ordentlig städning av lägenheten vilket var riktigt skönt. Den nystädade känslan förtogs dock lite av att jag var tvungen att hänga lakan på tork över hela lägenheten eftersom de inte hann torka i torktumlaren, men förhppningsvis så avhjälper mr H detta problem under dagen.
Idag är det visserligen tisdag, men det är ändå första arbetsdagen denna vecka för min del. Detta beror på att jag igår var på arbetsförmedlingen för att visa upp arbetsgivarintyg och betyg. Eftersom jag inte har något arbete (iaf inte på pappret) så ville de ha den informationen. Dock hoppas jag verkligen att allt blir löst denna vecka, jag ska prata med en person idag om det hela här i uppsala så får vi se var det leder. Jag har även varit i kontakt med facket, för att få stöd och råd därifrån. Visserligen känns det verkligen som att jag sviker Sven och forskningen genom att göra så, men jag måste ju trots allt sätta mig själv i första hand i den här frågan. I värsta fall så får jag helt enkelt säga till Sven att om det inte ordnar sig så kommer jag tillbaka när det är ordnat. Förlängningen har ju redan startat, rent tidsmässigt, men vi har inte fått några pengar tilldelade oss än, vilket ju är väldigt konstigt. Så om jag inte är här så är det mkt jobb som tyvärr inte blir gjort nu, det är lite det som gör att jag känner mig elak osv. Men å andra sidan så är det inte mitt ansvar, jag ska inte behöva gå bakom ryggen på A-kassan och tvingas ta smällen om de kommer på det hela.
En annan sak som faktiskt berör arbetet är ju bilen. I helgen var jag och mr H hem till Stefan (ett ex) för att få hjälp att fixa fläktreglaget i bilen. Förut har fläkten bara funkat på fjärde steget, dvs det högsta, och i förra veckan lade den av i princip helt. Reglageratten smälte och för att få någon fläkt var man tvungen att bända och ha sig. Stefan hade en skrot-golf stående så jag fick köpa reglaget från den och så hjälpte han mig att ordna det hela, så nu har jag helt fungerande fläkt, med alla fyra hastigheterna :) När jag så skulle åka till jobbet i morse och stodo och borstade ren bilen från snö visade det sig att mitt ena torkarblad hade lossnat. Fästet hade till råga på allt gått sönder, vilket ledde till att jag bara hade ett torkarblad. Det var ju ingen hållbar situation, så jag fick helt enkelt ta mr H's bil till jobbet istället, så nu står en 855'a med tribals på parkeringen här utanför :) Tur att man har en så snäll älskling.
Eftersom det var måndag igår var det ju även vägning och mätning. Resultatet? minus 2,8 kg och en cm. Måttet är jag mindre nöjd med men vikten tycker jag såklart är väldigt bra. Min förhoppning är nu att kunna gå ner minst 5,5 kg till Dublin-resan, vilket jag tycker att jag borde klara av eftersom det är 3,5 veckor kvar tills dess. Dock får vi se hur jag gör efter Dublin, om jag kör på ren kur igen eller om jag går över till kombinerad. Denna omgång med soppor har hittills varit betydligt värre än förra gången. Då flöt det mest på av sig självt, nu känns varje dag som en kamp. Jag har t.ex. fuskat mer än hälften av dagarna förra veckan. Visserligen är det ju kanon att vikten har gått ner så pass ändå, men samtidigt så är det ju bra om man kan strunta i att fuska. Dels för att det då rent logiskt sett borde gå snabbare, dels för att bli av med vanan att äta snask. Jag har även inhandlat ett paket av allevos thai-soppa. Dels för att få ett avbrott i smaker och dels för att den bara innehåller 100 kcal. Jag hittade även light-chokladtoppar på lidl igår, vilka innehåller mindre än 50 kcal/st. Så rent kcal-mässigt kan jag äta en thaisoppa med chokladtopp till efterrätt som middag. Inget som ska göras varje dag, men det är iaf en fung lösning om det känns alltför jävligt.
Denna omgång av cambridgekuren har jag valt att kombinera med ett medlemsskap i viktklubb, dvs aftonbladets viktminskningstjänst på nätet. Där skriver man in allt man äter och räknar kcal, ung som viktväktarna fast man räknar kcal istf points och det hela är web-baserat. Enl. viktklubb ska man gå ner MAX ett kg/vecka. Så när jag igår skrev in mina nya vikt fick jag väldigt mycket meddelanden om att jag skulle se upp, så jag inte gick ner för snabbt. Aneldningen till att jag valt att kombinera är att i viktklubb skriver man som sagt ner allt man äter, och om man har skrivit ner fusket så känns det mkt värre. Dessutom känns det även som att man får ytterligare bevis på träningen eftersom även den skrivs in.
Jag hoppas verkligen att jag kommer kunna köra på igen efter dublin, men går inte det så kör jag iaf kombinerad kur då. Det är inte det att jag tycker sopporna är så vedervärdiga, det är mest det att veta att jag inte får äta något annat. Eftersom det gick så dåligt i förra veckan, åt ex. middag hos några kompisar i lördags, så känns förhoppningsen att kunna köra 8 veckor i sträck sen inte så stor..
Höll ju nästan på att glömma, något hemskt, eller iaf väldigt omvälvande har hänt. Min bästa vän i Etuna och hennes sambo ska flytta till stockholm i mars. Det innebär att i princip alla av de jag läst med har flyttat, bara jag som är kvar. Det känns väldigt tråkigt att det ska iväg, men det är klart att vi kommer våldgästa dem iaf. De har trots allt skaffat en 4a på 95 kvm. Det känns även lite som att jag ligger efter de andra i utv. rent karriärsmässigt eftersom jag bor kvar i Etuna. visserligen har jag ju arb, men ändå...
Ja, det var väl det mesta som hänt, nästa inlägg blir, om inget spec händer innan dess, på måndag.
Idag är det visserligen tisdag, men det är ändå första arbetsdagen denna vecka för min del. Detta beror på att jag igår var på arbetsförmedlingen för att visa upp arbetsgivarintyg och betyg. Eftersom jag inte har något arbete (iaf inte på pappret) så ville de ha den informationen. Dock hoppas jag verkligen att allt blir löst denna vecka, jag ska prata med en person idag om det hela här i uppsala så får vi se var det leder. Jag har även varit i kontakt med facket, för att få stöd och råd därifrån. Visserligen känns det verkligen som att jag sviker Sven och forskningen genom att göra så, men jag måste ju trots allt sätta mig själv i första hand i den här frågan. I värsta fall så får jag helt enkelt säga till Sven att om det inte ordnar sig så kommer jag tillbaka när det är ordnat. Förlängningen har ju redan startat, rent tidsmässigt, men vi har inte fått några pengar tilldelade oss än, vilket ju är väldigt konstigt. Så om jag inte är här så är det mkt jobb som tyvärr inte blir gjort nu, det är lite det som gör att jag känner mig elak osv. Men å andra sidan så är det inte mitt ansvar, jag ska inte behöva gå bakom ryggen på A-kassan och tvingas ta smällen om de kommer på det hela.
En annan sak som faktiskt berör arbetet är ju bilen. I helgen var jag och mr H hem till Stefan (ett ex) för att få hjälp att fixa fläktreglaget i bilen. Förut har fläkten bara funkat på fjärde steget, dvs det högsta, och i förra veckan lade den av i princip helt. Reglageratten smälte och för att få någon fläkt var man tvungen att bända och ha sig. Stefan hade en skrot-golf stående så jag fick köpa reglaget från den och så hjälpte han mig att ordna det hela, så nu har jag helt fungerande fläkt, med alla fyra hastigheterna :) När jag så skulle åka till jobbet i morse och stodo och borstade ren bilen från snö visade det sig att mitt ena torkarblad hade lossnat. Fästet hade till råga på allt gått sönder, vilket ledde till att jag bara hade ett torkarblad. Det var ju ingen hållbar situation, så jag fick helt enkelt ta mr H's bil till jobbet istället, så nu står en 855'a med tribals på parkeringen här utanför :) Tur att man har en så snäll älskling.
Eftersom det var måndag igår var det ju även vägning och mätning. Resultatet? minus 2,8 kg och en cm. Måttet är jag mindre nöjd med men vikten tycker jag såklart är väldigt bra. Min förhoppning är nu att kunna gå ner minst 5,5 kg till Dublin-resan, vilket jag tycker att jag borde klara av eftersom det är 3,5 veckor kvar tills dess. Dock får vi se hur jag gör efter Dublin, om jag kör på ren kur igen eller om jag går över till kombinerad. Denna omgång med soppor har hittills varit betydligt värre än förra gången. Då flöt det mest på av sig självt, nu känns varje dag som en kamp. Jag har t.ex. fuskat mer än hälften av dagarna förra veckan. Visserligen är det ju kanon att vikten har gått ner så pass ändå, men samtidigt så är det ju bra om man kan strunta i att fuska. Dels för att det då rent logiskt sett borde gå snabbare, dels för att bli av med vanan att äta snask. Jag har även inhandlat ett paket av allevos thai-soppa. Dels för att få ett avbrott i smaker och dels för att den bara innehåller 100 kcal. Jag hittade även light-chokladtoppar på lidl igår, vilka innehåller mindre än 50 kcal/st. Så rent kcal-mässigt kan jag äta en thaisoppa med chokladtopp till efterrätt som middag. Inget som ska göras varje dag, men det är iaf en fung lösning om det känns alltför jävligt.
Denna omgång av cambridgekuren har jag valt att kombinera med ett medlemsskap i viktklubb, dvs aftonbladets viktminskningstjänst på nätet. Där skriver man in allt man äter och räknar kcal, ung som viktväktarna fast man räknar kcal istf points och det hela är web-baserat. Enl. viktklubb ska man gå ner MAX ett kg/vecka. Så när jag igår skrev in mina nya vikt fick jag väldigt mycket meddelanden om att jag skulle se upp, så jag inte gick ner för snabbt. Aneldningen till att jag valt att kombinera är att i viktklubb skriver man som sagt ner allt man äter, och om man har skrivit ner fusket så känns det mkt värre. Dessutom känns det även som att man får ytterligare bevis på träningen eftersom även den skrivs in.
Jag hoppas verkligen att jag kommer kunna köra på igen efter dublin, men går inte det så kör jag iaf kombinerad kur då. Det är inte det att jag tycker sopporna är så vedervärdiga, det är mest det att veta att jag inte får äta något annat. Eftersom det gick så dåligt i förra veckan, åt ex. middag hos några kompisar i lördags, så känns förhoppningsen att kunna köra 8 veckor i sträck sen inte så stor..
Höll ju nästan på att glömma, något hemskt, eller iaf väldigt omvälvande har hänt. Min bästa vän i Etuna och hennes sambo ska flytta till stockholm i mars. Det innebär att i princip alla av de jag läst med har flyttat, bara jag som är kvar. Det känns väldigt tråkigt att det ska iväg, men det är klart att vi kommer våldgästa dem iaf. De har trots allt skaffat en 4a på 95 kvm. Det känns även lite som att jag ligger efter de andra i utv. rent karriärsmässigt eftersom jag bor kvar i Etuna. visserligen har jag ju arb, men ändå...
Ja, det var väl det mesta som hänt, nästa inlägg blir, om inget spec händer innan dess, på måndag.
måndag 11 januari 2010
Åter på jobbet
Då är det en ny vecka, som för med sig nya utmaningar och göranden. Det mest markanta är väl att jag är tillbaka på arbetet efter ett uppehåll på 3 veckor över jul och nyår. Självklart är det lite segt i starten, men det kommer nog igång. Förhoppningsvis kommer allt med jobbet att lösa sig till det bästa nu också, det är bara att vänta och se.
En annan detalj som denna vecka för med sig är då nystarten av cambridge-kuren. Dagen börjades med vägning och mätning, resultatet av båda dessa aktiviteter var mindre roligt, så efter denna omgång måste jag verkligen skärpa mig och inte halka tillbaka i träsket med godis och sötsaker. Resultatet av mätning och vägning skriver jag ner i ett excel-dokument för att kunna följa det hela på ett bra sätt. Planen nu är att köra på fram tom den 10/2, sedan åker vi till Dublin och är där över helgen. Därefter tänkte jag köra på i 8 veckor till. Det blir alltså en längre kur denna gången, men jag hoppas att kunna komma ner till min målvikt. Dessutom får man ju se det som att i längden är det en väldigt kort tidsperios iaf, i jämförelse med hur länge jag (förhoppningsvis) kommer dra nytta av mitt nya, bättre jag. Denna gång i kurandet tänkte jag försöka vara mer aktiv med min träning, så att jag mår bättre och förhoppningsvis optimerar viktnedgången. För att slippa träna på tom, kurrande mage tänkte jag därför testa att dricka vatten blandat med fiberhusk innan träningen. Fiberhusk är malt skal från psylliumfrön och har ett energiinnehåll på 10 kcal/100 g, vilket alltså är väldigt lite, och eftersom mängden man tar är väldigt liten så borde det vara helt ok. Fiberhusk innehåller mkt fiber, vilket ju ger en hög mättnadskänsla, det borde kunna vara bra inför träningen. Fiberhusken måste stå i vatten innan man dricker den, eftersom den drar åt sig mkt vätska. Den första "shoten" av detta tog jag idag på förmiddagen. Då hade jag låtit husken (½ msk) dra i ca 1 dl vatten i en timme, vilket resulterade i en geléklump på 1 dl som jag fick sörpla i mig. Detta var inte så aptitligt, så nästa gång får det räcka med en kvart lr så.
Den gångna tiden då.. I helgen var jag, mr H och Madde i Ullared. Det hela inleddes på fredagsmorgonen med att jag och mr H klev upp och åt frukost. Sedan skulle bilens bagageutrymme rensas fr. diverse skrot, bl.a. en gammal nummerplåt och ett luftfilter (!). Efter att detta var gjort packade vi in våra saker, Casper och hennes tillbehör och begav oss sedan mot Kumla. Då vi kom till Kungsör konstaterade vi att gaspedalen hade hängt sig, varpå bilen hela tiden gasade. Detta problem kunde åtgärdas och på den fortsatta resan upprepade detta sig bara en gång till. Efter att ha kämpat med varmvatten och låsspray för att kunna tanka kom vi fram till Kumla där vi hämtade Madde och begav oss till Hackvad för att lämna Casper och presenten till Fredrik, han fyllde 60 för några dagar sedan. Till slut var vi äntligen på väg, resan bestod i skrålande till maddes och min 10-års musik, förskrämda utrop från H och allmänt skratt och godisätande. När vi väl kom fram var klockan över 6, vilket innebar att incheckningen hade stängt, men nyckeln låg utlagd, eftersom vi ringt och förvarnat. Efter en snabb-rajd på Net on net och inhandling av kvällens mat (tacos, så klart) intog vi en iskall stuga. Sängar bäddades, mat lagades, värmeljus tändes och yatzy spelades. Otroligt nog lyckades alla sova, och morgonen efter begav vi oss till GeKås där jag och madde började shoppingen kl 7. mr H återvände till stugan och sov lite till varpå han anslöt sig vid halv 11. Totalt sett blev det väldigt mycket inhandlat och av någon underlig anledning så blev det mer denna gång än vad det blir då H inte är med. Dessutom var han den som var minst trött, vilket säkerligen kan förklaras med att han sov mer, men ändå måste jag fråga mig själv; vad är det för fel på min karl?! Hemresan gick bra och vi avlämnade madde i kumla, varpå vi åkte till hackvad för att titta till Casper. Väl där konstaterades att huset var iskallt men att casper mådde bra, så vi tog oss ut på vägarna igen mot Eskilstuna. I glanshammar-trakten hade bilen blivit varm och kylarlampan lös, så vi åkte av och tog oss till en mack, som självklart visade sig vara obemannad. I brist på vatten samlade jag snö som vi stoppade ner i kylaren, under tiden som mina fötter frös till is och domnade bort. Efter detta begav vi oss till en mack i arboga där vi köpte glykol och fyllde på kylaren och sedan var färden hem lugn, händelselös och alldeles underbar. Efter Glögg och slumrande i soffan fick vi äntligen lägga oss i vår alldeles egna, sköna säng. En sak som vi lärde oss av resan var iaf att om man åker och campar vintertid är det värt att betala extra för toalett i stugan. Det gjorde vi inte nu, och att klä på sig upp till tänderna för att gå på toa kändes som ett stort skämt...
En annan detalj som denna vecka för med sig är då nystarten av cambridge-kuren. Dagen börjades med vägning och mätning, resultatet av båda dessa aktiviteter var mindre roligt, så efter denna omgång måste jag verkligen skärpa mig och inte halka tillbaka i träsket med godis och sötsaker. Resultatet av mätning och vägning skriver jag ner i ett excel-dokument för att kunna följa det hela på ett bra sätt. Planen nu är att köra på fram tom den 10/2, sedan åker vi till Dublin och är där över helgen. Därefter tänkte jag köra på i 8 veckor till. Det blir alltså en längre kur denna gången, men jag hoppas att kunna komma ner till min målvikt. Dessutom får man ju se det som att i längden är det en väldigt kort tidsperios iaf, i jämförelse med hur länge jag (förhoppningsvis) kommer dra nytta av mitt nya, bättre jag. Denna gång i kurandet tänkte jag försöka vara mer aktiv med min träning, så att jag mår bättre och förhoppningsvis optimerar viktnedgången. För att slippa träna på tom, kurrande mage tänkte jag därför testa att dricka vatten blandat med fiberhusk innan träningen. Fiberhusk är malt skal från psylliumfrön och har ett energiinnehåll på 10 kcal/100 g, vilket alltså är väldigt lite, och eftersom mängden man tar är väldigt liten så borde det vara helt ok. Fiberhusk innehåller mkt fiber, vilket ju ger en hög mättnadskänsla, det borde kunna vara bra inför träningen. Fiberhusken måste stå i vatten innan man dricker den, eftersom den drar åt sig mkt vätska. Den första "shoten" av detta tog jag idag på förmiddagen. Då hade jag låtit husken (½ msk) dra i ca 1 dl vatten i en timme, vilket resulterade i en geléklump på 1 dl som jag fick sörpla i mig. Detta var inte så aptitligt, så nästa gång får det räcka med en kvart lr så.
Den gångna tiden då.. I helgen var jag, mr H och Madde i Ullared. Det hela inleddes på fredagsmorgonen med att jag och mr H klev upp och åt frukost. Sedan skulle bilens bagageutrymme rensas fr. diverse skrot, bl.a. en gammal nummerplåt och ett luftfilter (!). Efter att detta var gjort packade vi in våra saker, Casper och hennes tillbehör och begav oss sedan mot Kumla. Då vi kom till Kungsör konstaterade vi att gaspedalen hade hängt sig, varpå bilen hela tiden gasade. Detta problem kunde åtgärdas och på den fortsatta resan upprepade detta sig bara en gång till. Efter att ha kämpat med varmvatten och låsspray för att kunna tanka kom vi fram till Kumla där vi hämtade Madde och begav oss till Hackvad för att lämna Casper och presenten till Fredrik, han fyllde 60 för några dagar sedan. Till slut var vi äntligen på väg, resan bestod i skrålande till maddes och min 10-års musik, förskrämda utrop från H och allmänt skratt och godisätande. När vi väl kom fram var klockan över 6, vilket innebar att incheckningen hade stängt, men nyckeln låg utlagd, eftersom vi ringt och förvarnat. Efter en snabb-rajd på Net on net och inhandling av kvällens mat (tacos, så klart) intog vi en iskall stuga. Sängar bäddades, mat lagades, värmeljus tändes och yatzy spelades. Otroligt nog lyckades alla sova, och morgonen efter begav vi oss till GeKås där jag och madde började shoppingen kl 7. mr H återvände till stugan och sov lite till varpå han anslöt sig vid halv 11. Totalt sett blev det väldigt mycket inhandlat och av någon underlig anledning så blev det mer denna gång än vad det blir då H inte är med. Dessutom var han den som var minst trött, vilket säkerligen kan förklaras med att han sov mer, men ändå måste jag fråga mig själv; vad är det för fel på min karl?! Hemresan gick bra och vi avlämnade madde i kumla, varpå vi åkte till hackvad för att titta till Casper. Väl där konstaterades att huset var iskallt men att casper mådde bra, så vi tog oss ut på vägarna igen mot Eskilstuna. I glanshammar-trakten hade bilen blivit varm och kylarlampan lös, så vi åkte av och tog oss till en mack, som självklart visade sig vara obemannad. I brist på vatten samlade jag snö som vi stoppade ner i kylaren, under tiden som mina fötter frös till is och domnade bort. Efter detta begav vi oss till en mack i arboga där vi köpte glykol och fyllde på kylaren och sedan var färden hem lugn, händelselös och alldeles underbar. Efter Glögg och slumrande i soffan fick vi äntligen lägga oss i vår alldeles egna, sköna säng. En sak som vi lärde oss av resan var iaf att om man åker och campar vintertid är det värt att betala extra för toalett i stugan. Det gjorde vi inte nu, och att klä på sig upp till tänderna för att gå på toa kändes som ett stort skämt...
onsdag 6 januari 2010
Gott nytt år!
Då har ännu ett år passerat och en hel del har det hunnits med under den tid som gått. Till att börja med så startade jag den här bloggen i början av förra året, det som var tänkt att bli ett relativt frekvent skrivande har, som synes, blivit rätt så sporadiskt. Jag har hittat min kärlek och blivit lycklig sambo i en alldeles underbar lägenhet där vi båda stortrivs. Jag har avslutat min femåriga utbildning på högskolan och fått ut två examina. Jag har även fått min första riktiga anställning, blivit av med den (pga byrokratiska anledningar), fått tillbaka den och nu sedan årsskiftet återigen blivit av med den. Även denna gång är det dock en temporär situation; projektet har blivit flyttat, från en instans till en annan, alltså måste även jag förflyttas och iom lite ändringar i budgeten som dragit ut på tiden så har jag ett litet mellanrum innan jag får skriva på de nya papprena.
Dessutom har jag ju, som synts i bloggandet, gått på cambridgedieten. 8 veckor blev det, vilket resulterade i en viktnedgång på 15 kg, av vilka jag gått upp ca 3. Det kan väl dels skyllas på att man binder upp vatten, men dessvärre inte bara.. jag har inte lyckats vara så duktig som jag tänkt, tan åter fallit i träsket med sötsug osv, vilket tillät mig under jul och även under USA-resan. Dock så ska det återtas nu, det är åter dags för de små grå påsarna, kör igång på måndag! Sedan får vi se om det blir LCHF lr om det blir att helt enkelt skippa stärkelse i kombo med fett och röra på sig mer... framtiden får utvisa det hela.
USA-resan ja, det är ju ytterligare en stor händelse, för första gången i mitt liv har jag varit utanför europas gränser, och dessutom med min älskling. Den 16/11 begav vi oss mot Las Vegas, via Chicago och en hemsk upplevelse på ett hamburgerhak. Väl framme hämtade vi ut vår förhyrda bil. Där insåg vi också att herr H fick bli den enda chauffören under resans gång, eftersom jag var för liten.. (under 25, vilket hade blivit en hel del extrapengar). De pengarna la vi istället på en GPS, vilket visade sig vara väl spenderade pengar, även fast den hade stora problem att lokalisera affärer osv.. men vi kom iaf dit vi skulle.
Las Vegas var en upplevelse, mycket så som man tänkt sig, men ändå inte. Klientelet på de olika kasinona sträckte sig från feta amerikaner i riktiga turist-outfits till folk i aftonklänningar, vi lade oss någonstans mitt på den skalan. Hotellet var kanon, vi bodde på Stratosphere, som låg längst upp på the strip. Bygnaden är den högsta i Vegas, vilket medförde en otrolig utsikt från toppen, personalen var vänlig och rummet var bra. Första kvällen avnjöts en middag på en italiensk restaurang med en ganska hög prislapp, men som vi sa :"Det är ju semester". I Vegas stannade vi i 5 nätter, under den tiden hann vi se en del av the strip, spela på kasinon, dricka urgoda frozen margeritas, gå på en fantastisk vatten-show (Le rêve) och mycket annat. Vi fick t.ex. uppleva en amerikansk buffé där vi provade corn-dog (korv som bakats in i sockerkakssmet och sedan friterats (ungefär), var ingen höjdare), dessutom blev vi påprackade hudvårdsprodukter för en hel del, för som sagt..det var ju semester. Självklart passade vi även på att åka till Grand Canyon! Vi ville vara lite annorlunda, så vi åkte bil dit, och självklart valde vi inte det närmaste stället... Detta resulterade i att när vi väl kom fram så var det kolsvart och vi fick ta in på ett hotell i en liten håla (Tusuyan) och utforska resemålet nästföljande dag. Vår tidsfördröjning kan till viss del också förklaras med att vi stannade och såg hoover damm på vägen, vilket faktiskt var kul att se. I slutänden så var grand canyon väl värt allt krångel, en väldigt mäktig upplevelse!
Från Vegas bilade vi sedan till LA, där vi möttes av en 7-filig motorväg. Men tack vare GPS-en så kryssade vi oss fram till hotellet, som hade hel-sunkiga heltäckningsmattor, men annars var helt ok. Där stannade vi bara i två dagar och såg Universal Studios, vilket var ett av våra resmål. Det var riktigt kul att se inspelningsställena och åka karuseller, det hela överträffade helt klart mina förväntningar.
Efter LA begav vi oss mot San Fransisco längs highway 1, som ju går precis bredvid stilla havs-kusten. När vi väl kom fram till den mest magnifika sträckan hade det dock blivit mörkt, varpå vi fick åka 10 mil på en krokig väg med ett stup mot hvet på ena sidan, och en bergvägg på den andra. Men det var en upplevelse det med, och stjärnhimlen var helt fantastisk! San fransisco då; en helt underbar stad, för de som varit i grebbestad: tänk er det i ett betydligt större format! Alla gator var enkelriktade (nästan alla) och husen hade 1 tums mellanrum (det var verkligen en tum, pga att man skulle förhindra att brand sprider sig). I SF tog vi en rundtur med buss, vilket var kanon, man fick se mycket av staden och guiden var jättebra! I staden passade vi på att shoppa lite och tog en tur vid fichermans warf. Dock så blev det ingen tur till alcatraz eftersom det var fullbokat. Men trots detta så blev det en lyckat tripp och sista kvällen avnjöt jag en cracked crab med skirat smör undertiden som vi tittade på sjölejonen som lekte i hamnen untanför restaurangen, urmysigt!
Från SF flög vi till NY, där vi sov en natt på ett hotell bredvid flygplatsen. Sedan hämtade Magnus, Henriks bror, upp oss och vi bgav oss till Albany där han bor och jobbar. Där passade vi på att shoppa lite och gå på ölprovning och efter 3 nätter där så fick vi återigen skjuts till NY och vårt hotell, som låg i chinatown! Efter en liten guidad rundvandring av Magnus i NY begav han sig hemåt igen och jag och Henrik lämnades åt vårt öde i the big apple. Vi klarade oss faktiskt riktigt bra, shoppade lite souvenirer, irrade runt på manhattan utan karta och såg frihetsgudinnan i ösregn. Dessutom lyckades vi gå på bio 2 ggr. NY är helt klart en stad som jag känner att man behöver mer tid i, det är så offantligt mkt att se och så mkt folk!
Totalt var vi borta i 2,5 vecka och sedan var det rätt skönt att komma hem, även fast det såklart var lite tråkigt också. Men som det ser ut nu så är nästa resa planerad till Dublin den 11/2 eftersom vi firar ett år den 13e, och den 30/12 ska Magnus gifta sig i Bangkok, så då blir det Thailand. :)
På fredag beger vi oss till Kumla och hämtar Madde för vidare resa mot Ullared, och det är ju en liten semester i sig.
För tillfället har vi min mammas katt Casper här på besök eftersom de är på Grand Canaria. Vi leker kattvakt och utvärderar om vi kanske ska skaffa en liten kisse, vem vet...
Dessutom har jag ju, som synts i bloggandet, gått på cambridgedieten. 8 veckor blev det, vilket resulterade i en viktnedgång på 15 kg, av vilka jag gått upp ca 3. Det kan väl dels skyllas på att man binder upp vatten, men dessvärre inte bara.. jag har inte lyckats vara så duktig som jag tänkt, tan åter fallit i träsket med sötsug osv, vilket tillät mig under jul och även under USA-resan. Dock så ska det återtas nu, det är åter dags för de små grå påsarna, kör igång på måndag! Sedan får vi se om det blir LCHF lr om det blir att helt enkelt skippa stärkelse i kombo med fett och röra på sig mer... framtiden får utvisa det hela.
USA-resan ja, det är ju ytterligare en stor händelse, för första gången i mitt liv har jag varit utanför europas gränser, och dessutom med min älskling. Den 16/11 begav vi oss mot Las Vegas, via Chicago och en hemsk upplevelse på ett hamburgerhak. Väl framme hämtade vi ut vår förhyrda bil. Där insåg vi också att herr H fick bli den enda chauffören under resans gång, eftersom jag var för liten.. (under 25, vilket hade blivit en hel del extrapengar). De pengarna la vi istället på en GPS, vilket visade sig vara väl spenderade pengar, även fast den hade stora problem att lokalisera affärer osv.. men vi kom iaf dit vi skulle.
Las Vegas var en upplevelse, mycket så som man tänkt sig, men ändå inte. Klientelet på de olika kasinona sträckte sig från feta amerikaner i riktiga turist-outfits till folk i aftonklänningar, vi lade oss någonstans mitt på den skalan. Hotellet var kanon, vi bodde på Stratosphere, som låg längst upp på the strip. Bygnaden är den högsta i Vegas, vilket medförde en otrolig utsikt från toppen, personalen var vänlig och rummet var bra. Första kvällen avnjöts en middag på en italiensk restaurang med en ganska hög prislapp, men som vi sa :"Det är ju semester". I Vegas stannade vi i 5 nätter, under den tiden hann vi se en del av the strip, spela på kasinon, dricka urgoda frozen margeritas, gå på en fantastisk vatten-show (Le rêve) och mycket annat. Vi fick t.ex. uppleva en amerikansk buffé där vi provade corn-dog (korv som bakats in i sockerkakssmet och sedan friterats (ungefär), var ingen höjdare), dessutom blev vi påprackade hudvårdsprodukter för en hel del, för som sagt..det var ju semester. Självklart passade vi även på att åka till Grand Canyon! Vi ville vara lite annorlunda, så vi åkte bil dit, och självklart valde vi inte det närmaste stället... Detta resulterade i att när vi väl kom fram så var det kolsvart och vi fick ta in på ett hotell i en liten håla (Tusuyan) och utforska resemålet nästföljande dag. Vår tidsfördröjning kan till viss del också förklaras med att vi stannade och såg hoover damm på vägen, vilket faktiskt var kul att se. I slutänden så var grand canyon väl värt allt krångel, en väldigt mäktig upplevelse!
Från Vegas bilade vi sedan till LA, där vi möttes av en 7-filig motorväg. Men tack vare GPS-en så kryssade vi oss fram till hotellet, som hade hel-sunkiga heltäckningsmattor, men annars var helt ok. Där stannade vi bara i två dagar och såg Universal Studios, vilket var ett av våra resmål. Det var riktigt kul att se inspelningsställena och åka karuseller, det hela överträffade helt klart mina förväntningar.
Efter LA begav vi oss mot San Fransisco längs highway 1, som ju går precis bredvid stilla havs-kusten. När vi väl kom fram till den mest magnifika sträckan hade det dock blivit mörkt, varpå vi fick åka 10 mil på en krokig väg med ett stup mot hvet på ena sidan, och en bergvägg på den andra. Men det var en upplevelse det med, och stjärnhimlen var helt fantastisk! San fransisco då; en helt underbar stad, för de som varit i grebbestad: tänk er det i ett betydligt större format! Alla gator var enkelriktade (nästan alla) och husen hade 1 tums mellanrum (det var verkligen en tum, pga att man skulle förhindra att brand sprider sig). I SF tog vi en rundtur med buss, vilket var kanon, man fick se mycket av staden och guiden var jättebra! I staden passade vi på att shoppa lite och tog en tur vid fichermans warf. Dock så blev det ingen tur till alcatraz eftersom det var fullbokat. Men trots detta så blev det en lyckat tripp och sista kvällen avnjöt jag en cracked crab med skirat smör undertiden som vi tittade på sjölejonen som lekte i hamnen untanför restaurangen, urmysigt!
Från SF flög vi till NY, där vi sov en natt på ett hotell bredvid flygplatsen. Sedan hämtade Magnus, Henriks bror, upp oss och vi bgav oss till Albany där han bor och jobbar. Där passade vi på att shoppa lite och gå på ölprovning och efter 3 nätter där så fick vi återigen skjuts till NY och vårt hotell, som låg i chinatown! Efter en liten guidad rundvandring av Magnus i NY begav han sig hemåt igen och jag och Henrik lämnades åt vårt öde i the big apple. Vi klarade oss faktiskt riktigt bra, shoppade lite souvenirer, irrade runt på manhattan utan karta och såg frihetsgudinnan i ösregn. Dessutom lyckades vi gå på bio 2 ggr. NY är helt klart en stad som jag känner att man behöver mer tid i, det är så offantligt mkt att se och så mkt folk!
Totalt var vi borta i 2,5 vecka och sedan var det rätt skönt att komma hem, även fast det såklart var lite tråkigt också. Men som det ser ut nu så är nästa resa planerad till Dublin den 11/2 eftersom vi firar ett år den 13e, och den 30/12 ska Magnus gifta sig i Bangkok, så då blir det Thailand. :)
På fredag beger vi oss till Kumla och hämtar Madde för vidare resa mot Ullared, och det är ju en liten semester i sig.
För tillfället har vi min mammas katt Casper här på besök eftersom de är på Grand Canaria. Vi leker kattvakt och utvärderar om vi kanske ska skaffa en liten kisse, vem vet...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)